Automatiska strategier, så väl som robotförvaltare och mekaniska strategier har hamnat under en del kritik senaste tiden. Spiltans grundare sågar robotförvaltare och nu förra veckan skrev Gottodix om “Automatisk dumhet eller smarta urval” i Värdepappret (som tråkigt nog ska lägga ned). Ett budskap i inlägget var att endast gå på strategier inte är tillräckligt, utan man behöver göra egen analys för att lyckas. Man ska alltså bara se det som ett verktyg för att hitta bra aktier att investera i, inte investera rakt av i aktierna.

Detta är en vanlig kritik mot just mekaniska strategier och som ofta klumpas ihop med indexinvesterande. I indexsparande följer man bara marknaden och investerar i vad den tycker är bäst. Kända exempel är att man investerar tungt i IT-bolag under IT-bubblan, eller övervärderade bolag då indexen är marknadsviktade. En kritik i USA är att indexen är viktade efter “float”, alltså den del av bolaget som inte ägs av insiders. Det gör att bolag som ägs mycket av insiders och ägarledda företag blir underviktade, något som ger klart lägre avkastning då dessa varit mycket drivande i avkastningen.

En mekanisk strategi delar däremot inte dessa brister, då den är smart sammansatt utifrån principer aktiva förvaltare sett fungera på börsen. Benjamin Graham identifierade vissa sådana och skapade net-net strategin. Joel Greenblatt identifierade också andra och skapade Magic Formula. Båda är bra strategier som klart slagit index över sikt, även efter de publicerats. De köper billiga aktier och undviker dyra, något de flesta värdeinvesterare försöker göra.

Det är där som frågan sen kommer? Är dessa strategier naiva, måste man göra merarbete och går det göra bättre själv? Som nämnt i inlägget “Det svåra med att investera kvantitativt”  köper man ibland aktier som kan handlas till peak earnings och känns kontraintuitiva att köpa i dagsläget. Det är också exempel som tas upp i Gottodix artikel. Två bolag som jag nyligen köpte är JM och Fingerprint, bolag jag hellre vill ligga kort utifrån en aktiv analys. Men trots strategiernas naivitet har de gett bra avkastning. De flesta lyckas inte heller ta bort aktier som går dåligt, något bland annat Joel Greenblatt gjort en studie på där han visade att en klar majoritet underpresterade Magic formula, även om de utgick från samma lista av aktier.

Efter att ha investerat kvantitativt i ett hundratal aktier har jag insett att majoriteten ger ungefär -20 % – 20% avkastning på ett år. Sen är det ca en femtedel som går riktigt dåligt, en femtedel som går riktigt bra. Oftast är det de mest riskfyllda som går antingen bäst eller sämst. Men de som går bra går klart bättre än de som går dåligt, därav den bra avkastningen. Fördelen är att man slipper lägga tid på att göra analysen själv utan det går bra att endast gå på enkla regler. Skrev mer om det och att det är liknande svårigheter som att investera aktivt i inlägget “Investera i aktier är statistik”.

Så att investera “naivt” efter automatiska strategier fungerar uppenbarligen och jag har själv tillämpat det framgångsrikt samt redovisat det öppet på min blogg. Så till frågan om det går att göra det bättre själv: Ja, det går, men det kräver engagemang, tid och är svårt i längden. Jag testade under två år och lyckades göra det bättre än strategierna under denna korta tid. Nu är det kort tid att utvärdera på, men jag köpte totalt 30 bolag under denna period som under innehavstiden på i snitt 9 månader hade en snittavkastning på 38 % (se redovisade affärer). Många av de aktierna jag köpte var framsållade utifrån screeners som de här på Börslabbet, så att börja där är en bra början (som också Gottodix tycker).

Många andra som återfinns på bloggar och Twitter har lyckats bra, men det är svårt att göra det kontinuerligt över tid. Det tar också mycket tid och det ligger en hel del tankearbete bakom det. Flera aktiva investerare rekommenderar att spendera minst en timme om dagen och helst 15+ timmar i veckan för att lyckas bra. De som jag läst om som lyckas bäst har oftast investerandet som heltidssyssla och då blir det enormt mycket tid man lägger ned. Kända investerare som Warren Buffett och Joel Greenblatt har vässat kunskaperna i decennier av hårt arbete och det är just som sagt efter mycket tid och möda.

Jag hyser stor respekt för just framgångsrika investerare som Gottodix och Värdepappret som lyckas aktivt slå index. Jag kan verkligen förstå varför de är skeptiska till att investera i en systematisk strategi och inte vara insatt i bolaget, men som sagt går det också att kombinera. Om man ska investera sina egna pengar handlar det till stor del om övertygelse och att göra det under lång tid utan style-drift. Trots det har jag själv svårt att se mervärdet i allt extraarbete när man får essensen ur det de gör med enkla regler som i längden ger ganska liknande avkastning.

Jag har fler inlägg på gång som handlar just om detta. Bland annat hur jag insåg att efter att ha skapat en lång checklista för net-nets inse att det var i stort sett två kriterier som korrelerade med avkastningen. Eller att många bloggares strategier går ganska enkelt att återskapa med en nästan likvärdig avkastning. Men mer om det framöver.