Att investera kvantitativt är något som föll mig i smaken riktigt snabbt, speciellt som fysiker och ingenjör. Att systematiskt identifiera och investera i det som fungerat på börsen är något som känns logiskt. Speciellt för en som har som yrke att bryta ner världen i dess beståndsdelar och beskriva dessa med matematik. Trots detta så tog det några år innan jag helt gick över till att investera kvantitativt, och ännu idag har jag inte 100 % av portföljen i kvantitativa strategier (endast ca 95 %).
Mitt fall är inte unikt. Jag lyssnade nyligen på en riktigt bra intervju med en av de bakom sidan AlphaArchitect, Wes Grey, på min favoritpodcast “Invest Like the Best”. Han som driver podcasten, Patrick O’Shaugnessy, är också en dedikerad kvantitativ investerare, så det är en riktigt intressant diskussion mellan två personer som delar samma syn på världen. Det som slår mig ändå är hur Wes Grey investerade själv länge aktivt och hans egna historier om det. Han var en riktigt hard-core Graham investerare och gick riktigt till djupet med sina investeringscase, något inte helt ovanligt också i investerar och aktiebloggsfären. Det gick bra för honom, men efter några hårda smällar gav han upp och gick helt över till att investera kvantitativt.
En annan intressant sak som de tar upp i diskussionen är också vikten av förberedelse när man investerar. Det är inte minst viktigt när det gäller en kvantitativ strategi. Wes Grey är också US Marine och drar mycket paralleller med att förbereda sig för strid och att investera. Tycker att metaforen är riktigt bra. Det vikigaste med att investera är att förbereda sig för när kraschen kommer, så att man inte gör något förhastat och säljer av. Vanligt är att prata om system 1 och system 2, den snabbtänkta flyktinstinkten och den logiska hjärnan, två koncept som Kahneman populariserat i sin bok “Tänka snabbt och långsamt”. Både i strid och i investerande vill man agera logiskt och efter förutbestämda regler. Det är där mekaniskt investerande är så pass bra, det skapar ett riktigt bra ramverk för att agera efter system 2, den logiska hjärnan.
Inte minst har jag märkt det själv. I den kvantitativa del av portföljen, som bygger på beprövade strategier som jag kan utan och innan, kan jag investera med lätthet oavsett hur de går. Men när jag själv investerar utifrån egen analys börjar jag tvivla på analysen och sälja. Speciellt när man läser på mer om investeringen, eftersom det alltid finns anledningar till att tvivla. Därför undviker jag att investera aktivt. I de få fall där jag gör det har fokus blivit på fleråriga case, med ett försök att ignorera kortsiktiga fluktuationer. Joel Greenblatt har sagt det bra i sina föreläsningar; på kort sikt kan prissättningarna skilja mycket mot fundamentalt värde, men på längre sikt (3 år) brukar de gå mot sitt “intrinsic value”. Graham sa detsamma och gav oftast en treårig tidsrymd till sina idéer.
Att sova gott om natten och att ha sinnesro är en stor anledning till att jag nu investerar mestadels kvantitativt. Trots det är det ändå viktigt att förbereda sig för en eventuell krasch eller liknande. Förberedelse är A-O till att investera och det är i en krasch agnarna sållas från vetet. Det är i alla fall upplyftande att veta att en krasch historiskt sett leder oftast till bra avkastning efteråt.